Bergsprängardottern som exploderade

 
Tycker det är roligt att gå tillbaka till mina egna bokrecensioner. Jag själv tycker om att läsa andra läsares åsikter om en bok, och sen är det roligt att gå tillbaka för att se vad jag egentligen tyckte om boken. Man glömmer snabbt.
 
En kort beskrivning av boken:
"Kauppi skriver med driv, hon berättar hela sin historia från barndomen med den hjälplöst alkoholiserade pappan, genom tonåren där hon går längre och längre in i narkotikamissbruk och ätstörningar tills hon blir dömd till tvångsvård och hamnar på ett behandlingshem i Norrland och slutligen lyckas läsa in högstadiet och gymnasiet på komvux. Det är bildligt berättat och sparas inte in på detaljer om sprutor, svårstuckna vener och väntan på att svalda kondomer med amfetamin ska komma ut den naturliga vägen."
 
 

Jag börjar ha läst ett X antal böcker som handlar om det här ämnet. Den här boken läste jag för att jag ska på utbildning på torsdag och fredag, och tills dess skulle vi läsa den här boken.
 
Boken är lång (nästan 500 sidor), men sidorna bara flyger iväg ibland. Jag tyckte boken var bra. Ibland kunde det kännas att hon berättar för mycket. Jag ville snabbare framåt där ett tag. Men slutet var bra och det lämnade en god eftersmak. Boken hade ett bra budskap.
 
Boken får 4 av 5 amastars.

Epilator

Jag lever!
Presenten jag fick var, som rubriken säger, en epilator. Jag valde ju den förstås själv :)

Den är av märket Braun Silk Epil 7 Xpressive Wet & Dry. Den ligger i prisklass där mittemellan. Inte den billigaste och inte den dyraste. Jag är jätteglad att han (läs: jag) köpte en man får använda i vatten. Så jag använde den medan jag duschade. Vattnet lindrade verkligen smärtan! Att använda epilator känns lika som att tatuera sig :P
Man vande sig med smärtan, och enligt anvisningarna tar det mindre sjukt för varje gång.

Får se nu bara hur länge jag får vara utan hår på benen!



Skadad

Det är så roligt att vara inne i en läsperiod nu igen! Då jag studerat har jag inte haft tid eller ork att läsa så mycket.

 

Idag har jag läst ut denna bok:

"En djupt rörande berättelse om hur en fosterförälders stora tålamod och kärlek fann nyckeln till en liten flickas mörkaste och mest smärtsamma hemligheter.

Cathy Glass hade varit fostermamma till femtio barn under loppet av tjugo år när hon välkomnade åttaåriga Jodie till sitt hem. Inget tidigare barn hade varit så trassligt som Jodie, vars våldsamma och aggressiva sätt skrämt iväg fem fosterfamiljer på fyra månader.

När Cathy tog emot Jodie visste hon inte vad som låg bakom Jodies chockerande beteende. Hon skär sig själv, slåss och gömmer sig bakom flera olika personligheter som hon har gett olika namn. Allt eftersom Cathy kommer Jodie närmre lär sig den lilla flickan att hon kan lita på Cathy och anförtro sin fruktansvärda historia till henne."

 

 

Mina egna kommentarer:

En mycket gripande bok! Man kan inte sluta läsa den.

Man kan inte fatta hur någon kan utsätta ett barn för något sådant. Och en stor eloge till alla fosterföräldrar där ute.

5 av 5 Amastars


Det ska bli ett sant nöje att döda dig

Har läst ut denna bok idag. Låg och läste över 100 sidor igår!



"I boken Det ska bli ett sant nöje att döda dig! berättar Magdalena Graaf om det äktenskap som hon ingick som gravid nittonåring. Vad som till en början var ungdomlig familjelycka med en omtänksam om än kriminellt belastad man övergick snart i misshandel och fullständig terror. Magdalena Graaf skildrar trovärdigt och med den inlevelse som bara egna erfarenheter kan ge, hur hon till slut lär sig att leva med makens våldsamma raserianfall, trots att de utgör ett dödligt hot. Hon ber inte om medlidande, utan beskriver osentimentalt och rakryggat hur den unga Magdalena sakta bryts ner. Hon visar också vilken betydelse stödet från föräldrar och vänner haft för att ge historien ett lyckligt slut."


Enda jag behöver säga är: 5 av 5 Amastars
LÄS DEN!

Flickan som inte fick finnas

Har idag läst ut boken "Flickan som inte fick finnas" av Ethel G. Ericsson.

''Fru Lundström. Ni är 38 år. Ni har fått en välskapt son. Det är det enda barn ni kommer att vara mor till. Nöj er med den här fine pojken.''

Trots läkarens allvarsord till Alice Lundström blir hon gravid igen och föder dottern Ethel. Förlossningen blir svår och Alice får en förlossningsdepression. Ethel föds med blåsljud på hjärtat och det är högst osäkert om flickan ska överleva de första dygnen. När personalen efter fyra dagar bär in babyn tittar Alice bara kallt på det lilla knytet och säger: ''Jag har ingen dotter. Ni har bara ljugit för mig hela tiden. Hon dog vid födseln, för fyra dagar sedan. Det där är en bortbyting. Henne vill jag inte ha.''

 

Jag tyckte det var en läsvärd bok med en stark och hemsk historia. Man kan inte förstå att någon har varit tvungen att utstå sådana saker. Ibland tyckte jag dock att författaren berättar för mycket och man kommer inte riktigt framåt.

Den får 3/5 Amastars


Snöyra

Är hemma sista dagen nu. Imorgon är det praktik som gäller. De två sista dagarna. Sen är det ledigt i en vecka. Eller "ledigt", för M och jag ska skriva på utvecklingsarbetet så att det bara glöder om fingrarna.

Känner mig mycket bättre idag än igår. Tur att handledaren tyckte jag skulle ta en dag ledigt till, det behövde jag verkligen. Har till och med kastat mina sängkläder i tvätten och tagit fram nya. Här ska bacillerna utplånas!


Medan jag varit sjuk har jag läst den här boken:


Betyg:
3 av 5 Amastjärnor

Intressant och lärorik bok. Har ett bra budskap. Natascha skriver om sina 8 år i fängelsehålan. Boken beskrivs från den synvinkeln då hon redan är fri, så den är inte jättejättespännande. Ibland kan boken verka lite lång, men man vill ju ändå veta hur boken slutar, och slutet är bra. Hon är en självständig kvinna med egna åsikter, som verkar störa många där ute i världen.

RSS 2.0