Bergsprängardottern som exploderade
Tycker det är roligt att gå tillbaka till mina egna bokrecensioner. Jag själv tycker om att läsa andra läsares åsikter om en bok, och sen är det roligt att gå tillbaka för att se vad jag egentligen tyckte om boken. Man glömmer snabbt.
En kort beskrivning av boken:
"Kauppi skriver med driv, hon berättar hela sin historia från barndomen med den hjälplöst alkoholiserade pappan, genom tonåren där hon går längre och längre in i narkotikamissbruk och ätstörningar tills hon blir dömd till tvångsvård och hamnar på ett behandlingshem i Norrland och slutligen lyckas läsa in högstadiet och gymnasiet på komvux. Det är bildligt berättat och sparas inte in på detaljer om sprutor, svårstuckna vener och väntan på att svalda kondomer med amfetamin ska komma ut den naturliga vägen."Jag börjar ha läst ett X antal böcker som handlar om det här ämnet. Den här boken läste jag för att jag ska på utbildning på torsdag och fredag, och tills dess skulle vi läsa den här boken.
Boken är lång (nästan 500 sidor), men sidorna bara flyger iväg ibland. Jag tyckte boken var bra. Ibland kunde det kännas att hon berättar för mycket. Jag ville snabbare framåt där ett tag. Men slutet var bra och det lämnade en god eftersmak. Boken hade ett bra budskap.
Boken får 4 av 5 amastars.
Kommentarer
Trackback
